Nästa dag öppnar jag Yles artikel om personalbristen på dagisarna i Helsingfors. I den intervjuas en annan studerande, Linda Sundberg, som valt småbarnspedagogik. Hon menar att personalbristen på dagis inte är det största problemet utan lönen och arbetsförhållandena.
Hinner de vuxna på dagis idag alls svara på barnens reaktioner? Dagispersonal på min socionomkurs förklarar att läget är, och har redan länge varit, svårt. Personalen stöder barnen till att vara duktiga, för att klara av sitt jobb t.o.m. under hot som: ”du måste få på dig halaren själv, annars flyttar vi dig tillbaka till lilla sidan”.
I slutändan drabbar sådant olika barn olika, beroende på barnets erfarenheter. Barn med trygg anknytning ber om hjälp. De uttrycker sina känslor och litar på vuxna. Barn som inte har stärkts i sin anknytning till vuxna håller allt inne och försöker möta ibland helt orimliga krav. Det blir en dubbelbestraffning.
Enligt Bowlbys teori drabbas barn med otrygg anknytning lättare av mentala problem. I vuxenåldern har de svårt att bibehålla relationer, de litar inte på andra och försöker klara sig själva in i det sista. I globalt perspektiv sett har ca 60 procent av världens befolkning fått en trygg anknytning till vuxna, men i Finland är det ännu färre än så.
Jag förstår precis att arbetsförhållandena avgör när småbarnspedagoger väljer jobb. Den som lärt sig socialpedagogik vill inte jobba mot sin kunskap.
Vi borde i Finland satsa mer på barnens första levnadsår: se till att anställda inom småbarnspedagogik hinner möta barnens känslor. Det sparar i långa loppet. Jag är redo att ge upp all finsk ”sisu” om det handlar om att stå allena med halaren bak fram.
Fredrika Biström, Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs verksamhetskoordinator och socionom flex studerande
Vad har Sfp gjort? Kolla in kolumn ”Barn måste få dagis på svenska!”
Läs Pia Sundells kolumn: ”Barnets rättigheter – vuxnas ansvar”
Länk till Lätt att lära om Bowlbys anknytningsteori
Vill du vara med i vårt arbete för bättre arbetsförhållanden på dagis? Bli medlem