Larrie lutar sig mot en mur och njuter av solen.

Här mår jag bra -med Larrie Griffis

03.05.2021 kl. 11:00
Vårens första vitsippor, marmoränglar med mössor av renlav och gravstenar som lutar åt olika håll. Här på Sandudds begravningsplats möter jag upp Larrie Griffis, kandidat i kommunalvalet i Helsingfors för att prata om välmående.

Varför valde du det gamla området på Sandudds begravningsplats som din Här mår jag bra -plats?

- Här promenerar jag nästan dagligen, ofta med min man Aapo. Vi går sakta och tittar oss omkring men vi brukar också ”powerwalka” (gå raskt) här. Jag tycker det passar bra att röra sig här på olika sätt, så länge man inte stör de som kommit hit för att sörja.

Larrie bor ett par kvarter bort. Han förklarar att han älskar rutiner. Att gå samma rutt varje gång känns rätt. Med en diagnos inom autismspektret är det typiskt att trivas utan överraskningar förklarar han. 

Vi promenerar först till författare, bildkonstnär och regnbågsikonen Tove Janssons grav (se foto nedan). Är hennes partner Tuulikki Pietilä också begravd här funderar Larrie? Vi tittar runt utan resultat.

Efter det stannar vi vid en pytteliten gravsten närmast trafikbullret på Mechelingatan. Den lilla graven ser mycket gammal ut och lämnar mycket att undra. Inga datum, årtal eller symboler utöver korset (se fotot nedan).

Därifrån går rundan vidare till Aurora Karamzins dramatiskt utformade gravsten helt i vitt (se fotot edan). Aurora var på 1800-talet en föregångare inom socialarbetet i Helsingfors och grundade bland annat Helsingfors Diakonissanstalt

Är du aldrig rädd här?

- Jag är mörkrädd men inte rädd för dödens närvaro på en begravningsplats. När min mor dog bar jag hennes aska från begravningskapellet till minneslunden inför hennes sista vila hemma i Göteborg. Askan låg i en vacker sammetspåse vägde knappt tre kilo. Det är nästan samma vikt jag hade som nyfödd. Min mamma höll mig i famnen när jag föddes på min första resa i livet, jag fick hålla henne i famnen under hennes sista resa i livet. Cirkeln sluten. Då jag dör vill jag också kremeras och läggas ner i en påse av sammet. Bredvid mina nära och kära. 

Gravgården upplever inte Larries som en sorglig plats. Vi beundrar statyer och i synnerhet de äldre gravarnas fantasifulla utsmyckning. Det är lätt att låta tankarna sväva iväg. Naturen får plats. På andra sidan staketet glittrar havet. Han utbrister:

- Jag uppskattar hur opolitisk begravningsplatsen är. Det finns inget att debattera om inför döden.

Att vi människor begravas enligt religion ser Larrie som en ickefråga. Han representerar själv tre olika kulturer så att begravas enligt rådande tradition där han bor passar bra. 

Vill du uppmuntra andra att söka sig till Sandudds begravningsplats?

- Oja! Här kan vem som helst hitta sin egen oas och ställen att må bra på. Jag brukar ta vänner hit för att prata och njuta. Då min kusin bodde en tid i Helsingfors för att jobba tog jag honom hit. Sandudd blev också för honom en trygg plats där han kunde ladda batterierna.

 

Intervju och foton: Fredrika Biström


Larrie Griffis bok- och filmtips om ämnet döden:

The Graveyard Book av Neil Gaiman

The Picture of Dorian Gray - Oscar Wilde

Through the Looking glass - Lewis Carooll

The Cook, the Thief, his Wife and her lover - Peter Greenaway

Att angöra en brygga – HasseåTage

The Dark Crystal - Henson associates 


Intresserad av jämställdhet på svenska i Helsingfors? Dags att bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs! Följ länken Bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs.


 
Fredrika Biström