Lagstiftning är ett kraftfullt verktyg, men för att verkligen få stopp på dessa brutala ingrepp krävs mycket mer än bara juridiska förändringar.
Könsstympning kan medföra livslånga konsekvenser. Smärta, blödningar, infektioner, svårigheter att kissa och menstruera, komplikationer vid förlossning – listan över fysiska risker är lång. Men det är inte bara kroppen som tar skada. Många kvinnor som utsatts lider av psykiska trauman, ångest och depression. Deras sexuella hälsa påverkas också, då könsstympning ofta leder till smärta vid samlag och minskad sexuell njutning.
Könsstympning är dock inte enbart en fråga om hälsa. Ingreppet är en kränkning av mänskliga rättigheter, en praktik som cementerar ojämlikhet och begränsar flickors och kvinnors möjligheter i livet. Det är en tradition som i grunden handlar om kontroll – kontroll över kvinnors kroppar, deras sexualitet och i förlängningen deras frihet. Då sexualiteten begränsas kan självförtroendet, självkänslan och handlingskraften ta skada. En kvinna som har utsatts för könsstympning hamnar lätt in i destruktiva tankegångar kring att hon inte är värd ett lyckligt liv, och att hennes egen välgång och njutning måste vara underställd andras.
I Finland är risken för könsstympning störst när flickan är i skolåldern, men ingreppet utförs även i mycket yngre åldrar än så. Riskgrupperna i Finland består till stor del av nyinflyttade första generationens invandrare. En längre tid i Finland brukar sänka risken. Den som tar beslut om ingreppet är vanligen en familjemedlem eller en släkting. Ibland utförs ingreppet genom att flickan förs bort då föräldrarna inte har uppsikt över henne, t.ex. i samband med ett besök i hemlandet.
Att kriminalisera könsstympning är en självklarhet, men om vi verkligen vill få bort denna praxis måste vi förstärka vårt förebyggande arbete. Vi behöver utbilda de yrkesgrupper som kommer i kontakt med riskutsatta flickor. Vårdpersonal, socialarbetare och lärare måste få verktyg att identifiera och agera i tid. Våra journalsystem och andra strukturer måste designas så att de stöder det preventiva arbetet på bästa sätt. Vi behöver också en tydlig anmälningsplikt, så att de som misstänker att en flicka är i fara vet hur de ska agera och att de har ett ansvar att göra det.
Det viktigaste av allt är att vi når de kulturer där könsstympning fortfarande anses viktigt. Lagstiftning kan avskräcka, men för att förändra attityder måste vi arbeta inifrån. Samhällsbaserade initiativ, dialog med religiösa ledare och förebilder inom dessa grupper kan göra stor skillnad. Vi har sett i andra länder att om de som har inflytande i en grupp tar avstånd från könsstympning, kan en hel kultur förändras.
Mediekampanjer och skolundervisning spelar också en viktig roll. Om fler blir medvetna om de skador som könsstympning orsakar, minskar risken för att traditionen förs vidare till nästa generation. Könsstympning måste bli en del av den bredare jämställdhets- och människorättsdebatten.
Den nya lagen skickar en tydlig signal: Finland accepterar inte könsstympning. Men om vi nöjer oss här sviker vi de flickor och kvinnor som fortfarande riskerar att utsättas. Vi behöver mer resurser till förebyggande arbete, bättre stöd för de som redan drabbats och ett långsiktigt engagemang för att förändra de normer som möjliggör ingreppen. Det handlar inte bara om lag och straff – det handlar om att skydda flickors och kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och sina egna liv.
Nora Grotenfelt 6.3.2025
Intresserad av jämställdhet på svenska i Helsingfors? Dags att bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs! Följ länken Bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs.