Ärade gäster – glad kvinnodag!
Varmt välkommen på kvinnodagsbrunch arrangerat av Kvinnoförbundet i Sörnäs.
Mitt namn är Pia Sundell. Jag är styrelsemedlem för Kvinnoförbundet i Sörnäs och för tillfället även uppställd till ordförande för Svenska Kvinnoförbundet.
Idag är det en viktig dag – kvinnodagen, 8.3.
Mars 1911 firades den första internationella kvinnodagen. Därmed var kampen om kvinnors rättigheter var igång. Demonstrationer i Danmark, Tyskland och Österrike. Initiativet till kvinnodagen uppstod i samband med kampen för allmän rösträtt i europeiska länder. Allmän och lika rösträtt hade man dock stiftat om i Finland redan1906.
Kvinnoförbundet i sörnäs grundades samma år 1911. De kvinnor som grundade sörnäs var driftiga, kunniga och idealistiska. De ville förbättra de svenskspråkiga arbetarkvinnornas och familjernas förhållanden. Men jag måste säga att sedan föreningens grundande har otaliga modiga och rättframma kvinnor gett av sin tid, arbetat för jämställdhet och jobbat för att kvinnor ska ha framgång i politiska val.
Trots att målsättningen alltid varit att arbetet inom kvinnoorganisationerna ska till slut leda till att dessa kvinnoorganisationer inte mer ska behövas, finns det fortfarande ett stort behov av vårt arbete. Kvinnoförbundet för Sörnäs stöder än idag kvinnor i val, vi deltar i både Svenska kvinnoförbundets och partiets verksamhet, vi erbjuder svensk kultur, intressanta och aktuella diskussioner (vilket vi gjort aktivt det senaste året) samt naturligtvis trevlig samvaro (som idag).
Jag tycker det är viktigt att både titta tillbaka i historien och se framåt mot framtiden. Vi ska titta tillbaka, minnas och vara nöjda över de saker man lyckats göra för jämställdhet. Och samtidigt måste vi titta framåt och strategiskt gå fram så att kvinnors och flickors rättigheter och jämställdhet ska ytterligare förbättras.
Då man studerar historien ser man att vissa saker och frågor tyvärr inte blivit bättre. Redan 1915, hade Kvinnoförbundet i Sörnäs möte hördes och där hördes ett föredrag med rubriken ”Sociala missförhållanden inom särskilda kvinnoyrken”. Idag talar vi fortfarande om lönegropen i de kvinnodominerade branscherna. Jag tänker att egentligen har kvinnodominerade branschernas löner inte ”blivit efter” männens löner. Utan lönerna har alltid varit sämre. Ett strukturellt fel som aldrig korrigerats.
1930 konstaterade man inom Kvinnoförbundet att ”varje lag som inskränker kvinnans personliga frihet är orätt”
Kvinnoåret 1975 – jag började tänka att kanske vi skulle behöva ett nytt kvinnoår?!
1976-1985 kvinnans årtionde då kvinnorörelsen och många andra arbetade för jämställdhet.
Lika mänskliga rättigheter för alla slogs redan år 1948 för första gången fast i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna – det vill säga strax efter andra världskrigets slut och grundandet av FN. FN:s konventionssystem om de mänskliga rättigheterna har efter det utvidgats, idag har vi sammanlagt nio konventioner som täcker nästan hela det mänskliga livet. Men det har visat sig att förverkligandet av konventionerna fullt ut och verkställandet av de skyldigheter de förutsätter tidvis varit en mycket svår uppgift.
FN:s allmänna konvention om avskaffandet av alla former av diskriminering av kvinnor (The Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination Against Women, CEDAW) var, då den skapades ett mycket progressivt dokument. Konventionen, som antogs år 1979 är historisk bl.a av den anledningen att den för första gången tog upp jämställdheten mellan könen både i arbets- och familjelivet. I enlighet med namnet är avsikten med konventionen att förhindra diskriminering av kvinnor och på ett heltäckande sätt förbättra kvinnornas ställning. I konventionen ingår regleringar bl.a rörande utbildning, deltagande i arbetslivet, hälsovård och kvinnors ekonomiska rättigheter. Konventionen förpliktigar avtalsstaterna till aktiva och mångsidiga åtgärder för att förhindra diskriminering av kvinnor
År 2018 hade 189 stater godkänt och undertecknat konventionen. Finland anslöt sig till konventionen år 1986. De stater som förbundit sig vid konventionen är skyldiga att till den kommitté som övervakar konventionen regelbundet rapportera om hur konventionens åligganden verkställs 1987 jämställdhetslagen, därmed röjde Finland undan det sista hindret för att ratificera FN:s konvention om avskaffandet av all kvinnlig diskriminering -> jämställdhetsombudsman till Finland och Sverige.
Vid FN:s fjärde globala kvinnokonferens som hölls i Peking år 1995 behandlades kvinnors ställning på alla områden i livet och samhället för första gången. 189 av FN:s medlemsstater godkände Pekingplattformen och handlingsplanen för att främja kvinnors rättigheter.
Pekingplattformen utgick från att kvinnors rättigheter är en odelbar del av de universella mänskliga rättigheterna. Pekingplattformen var också särskilt viktig eftersom den även uppmärksammade flickors mänskliga rättigheter. Detta har vi kvinnoorganisationerna att tacka för, som aktivt bidrog till innehållet i deklarationen och handlingsplanen.
Handlingsplanen i Finland har samband med Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (den så kallade Istanbulkonventionen). Konventionen trädde i kraft i Finland den 1 augusti 2015.
Jämställdhet och kvinnors rättigheter är en viktig del av målsättningarna i Agenda 2030. Ett av jämställdhetsmålen är en könsneutral jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter stärkning på alla sektorer och alla plan i vårt samhälle.
Istanbulkonventionen omfattar alla former av våld mot kvinnor. I konventionen uppmanas parterna att tillämpa konventionen på alla personer som utsätts för våld i hemmet med särskild fokus på kvinnor och flickor som utsätts för könsrelaterat våld. I Finland tillämpas konventionen också på män och pojkar som utsätts för våld i hemmet.
Tillsvidare har inga särskilda anslag i Finland anvisats för genomförandet av Istanbulkonventionen.
Men vi har fortfarande mycket att göra;
Visste ni:
- 47 000 kvinnor dör årligen till följd av en farlig abort.
- Över 40 procent av finländska 15 år fyllda kvinnor, har blivit utsatta för fysiskt eller sexuellt våld av en man.
- Globalt sätt saknar 50 procent av kvinnor och flickor som lever i städer minst ett av följande saker; rent vatten, nödvändiga sanitets utrymmen, hygglig bostad och tillräckligt levnadsutrymme.
- Kvinnors införtjänade inkomster är i Finland i medeltal 16% lägre än männens. Globalt sätt är löneskillnaderna 22%.
- Kvinnors andel, globalt sätt, av riksdagsledamöter är endast en fjärde del…
Som avslutning låt mig citera Kerstin Meinander från 1987: ”Var och en av oss, och inte enbart kvinnorna, har ett ansvar inför det kommande riksdagsvalet. Vi börjar måhända vara trötta på val. Vi har haft elektorsval, riksdagsval och kommunalval allt inom en mycket kort tidsrymd. Ändå måste vi orka engagera oss i varje val. Det är av livsviktig betydelse för oss finlandssvenskar inom SFP. ”
”Samhället blir väldigt mansdominerat om allt ses med männens ögon... Jag hoppas att kvinnor allt mer skulle börja rösta på kvinnor. Inte för att de är kvinnor utan för att kvinnorna såsom männen är viktiga att ha i politiken och för att kvinnorna säkert besitter lika mycket kunskaper i viktiga frågor som männen”
Tack!