Småbarnspedagogiken i Helsingfors har skapat fler rubriker de senaste åren. Var hittar staden den kompetenta personalen? Hur ska svenska daghemsplatser garanteras och hur kunde branschens lönegap åtgärdas?
Det som däremot inte skapar så stora rubriker är att barnen känner sig trygga med sina fostrare. Barnen lär sig nya ord, de har vänner på daghemmet och tycker att maten är god -godare än hemma! En positiv nyhet är också att fler män jobbar på dagis, och trivs med sitt jobb.
Jag ser mycket positivt på småbarnspedagogikens kvalitet i Helsingfors och stadens kraftansträngningar för de kommande behoven av dagvård på svenska.
Diskussionen kring småbarnspedagogiken är vuxenledd, och ofta problematiserande. Det syns i en kartläggning av småbarnspedagogiken (2019), där personalens synpunkter samlats. Personalen vill höja pedagogikens status, minska barngrupperna, få möjligheter till fortbildning, minska byråkratin och få en förhöjd lön. En Rapport från Tankesmedjan Magma (2020) slår fast, att lönerna borde höjas med 500 euro. Då skulle månadslönen ligga på 3000 euro. Enligt forskning har en tredjedel av personalen övervägt att lämna yrket. Detta kan vi faktiskt se som ett strukturellt problem inom lågavlönade branscher i Finland överlag. Kraven är höga men statusen är låg. Här krävs en förbättring.
Småbarnspedagogikens personal är väldigt engagerad, gör ett utmärkt jobb och skapar intressanta lärmiljöer. Fostraren eller pedagogen är oftast en kvinna. De professionella skapar en trygg vardag för de minsta medan deras föräldrar studerar, jobbar, gör idéellt arbete, är sjukskrivna eller söker jobb. Småbarnspedagogiken skapar rutiner och en stadig grund. Utan småbarnspedagogiken skulle vårt samhälle stanna eller fungera mycket mindre effektivt. Småbarnspedagogiken är en ljuskälla i dessa tider, där barns hobbyn sker på distans eller har inhiberats.
Språket och identiteten
Helsingfors testar ett nytt koncept där finska och svenska daghem, ibland även förskolor, förenas under samma tak. Det planeras nya daghem, bland annat i Kronbergstranden och Fiskehamnen, enligt denna modell. Ett har nyligen öppnats i Fredriksberg.
I december 2019 informerade Helsingfors stad om att hälften av de svenskspråkiga barn som skulle börja i småbarnspedagogiken i januari hade hänvisats till finskspråkiga daghem. Sammanlagt handlade det om uppskattningsvis 50 barn. Justitieombudsmannen fastställde att barnets grundlagsenliga rättighet till en jämlik behandling, liksom dess sociala och språkliga rättigheter, äventyras i en situation där barnet inte får småbarnspedagogik på det egna modersmålet. Nu krävs rapporter av staden och av Utbildnings- och kulturministeriet om vilka åtgärder som gjorts för att förbättra läget.
År 2014 deltog jag i en diskussion på Familjecentret som gällde just barn och språk. Budskapet var tydligt: minoriteters språk behöver starkt stöd för att barn skall få ett rikt språkbruk. Daghemmens kontakt till kultursektorn, så som teatergrupper, ensembler och fria konstnärer är en viktig resurs, där det egna modersmålet blir förstärkt genom historier, rollspel och humor. Jag hoppas att vi småningom kan se kulturaktörerna återvända till daghemmen igen.
Familjer som trivs i staden en bestående trend?
Staden beräknar att barn i dagis- och förskoleåldern i mina hemkvarter i Berghäll, kommer att öka med 1 150 barn mellan 2018 och 2028. I denna siffra beräknas 35 barn vara svenskspråkiga.
Mycket har ändrat i dessa kvarter längs med åren. Bostadspriserna har gått upp, men prisnivån i Berghäll är fortfarande betydligt lägre än i t.ex. Tölö, Ulrikasborg eller Rödbergen. Bostäderna är mindre och lockar familjer som får sitt första barn. Många familjer vill stanna i centrum nära service och tjänster, istället för att flytta ut till Vanda eller Esbo. Frågan är hur länge detta kommer att hålla i sig? Prognoser är prognoser, men framtiden kan se annorlunda ut. Det har vi alla sett.
Familjerna anpassar sig till ett liv till staden, en del bättre andra sämre. Nyblivna föräldrar ser världen och staden med nya ögon. Butiker och caféer kan vara otillgängliga för den som rör sig med barnvagn. Bemötande och medmänniskors förhållningssätt blir viktigt. Får man höras, synas och vara bullrig i Helsingfors? Får svensk- eller tvåspråkiga barn samma chanser som de finskspråkiga då det gäller språkundervisning? Helsingfors kan också vara obekväm och ibland otrygg för barn. Drog- och blandmissbruket ökar, biltrafiken är bullrig och takten snabb.
Efter pandemin, kommer distansarbete att vara en mer acceptabel och kanske även en mer önskad arbetsform. De som tidigare har pendlat till Helsingfors, väljer att delta på distans i möten även framöver. Kontor kommer att stå tomma, så varför inte förhandla med dessa fastigheters ägare om möjligheter att inhysa småbarnspedagogik? Vi måste bli bättre på att hitta utrymmen i staden i de existerande fastigheterna och satsa på mindre enheter i småbarnspedagogik, istället för att tänka stort.
Löss, springmask, virus och andra besvär som lätt sprids kommer inte precis att minska, om vi erbjuder ännu större enheter för barnen. Barnens inlärning gynnas i en stimulerande, men rofylld, miljö. Personalen har det mindre stressigt i små team.
Jag vill att vi i Helsingfors, tänker kreativt och nytt! Tänk vilka häftiga miljöer för småbarnspedagogik vi kunde ha. Tänk vilken småbarnspedagogik vi kan skapa med välavlönad personal och praktikanter som trivs på sitt jobb!
Källor:
Österberg, M. Småbarnspedagogiken i Svenskfinland 2019: Kartläggning av personaltillgång och språkförhållanden. Sydkustens landskapsförbund.
https://kommuntorget.fi/bildning-dagvard/svensk-smabarnspedagogik-i-helsingforsregionen-utredd/#/
https://www.hbl.fi/artikel/svenska-och-finska-daghem-under-samma-tak-da-helsingfors-bygger-nytt/
Elina Sagne-Ollikainen 19.2.2021
Kandiderar i Helsingfors för SFP
Medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs
Intresserad av jämställdhet på svenska i Helsingfors? Dags att bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs! Följ länken Bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs.