Som en följd av de senaste årets händelser och diskussionen kring mobbning har undervisnings- och kulturministeriet tillsammans med justitieministeriet, inrikesministeriet och social- hälsovårdsministeriet utarbetat ett åtgärdsprogram för att förebygga mobbning.
Det är fint att arbetet mot mobbning tas på allvar i beslutsfattandet, också på nationell nivå. Samtidigt är det sorgligt att vi som samhälle nu är i en situation där det talas om hur polisen, socialen, föräldrarna och barnen alla måste blandas in för att förebygga och lösa mobbning. Hur gick det så? Har våra uppväxtmiljöer, institutioner, skolor och hem faktiskt varit så handfallna i den här frågan? Hur svårt ska det vara att inte mobba?
Då vi känner oss maktlösa och förtvivlade letar vi ofta efter enkla svar för komplexa frågor. Men mobbningsfrågan är komplex och inga enkla eller snabba lösningar finns tillhanda. Frågan handlar om det dynamiska samspelet mellan miljön i skolan och hemmet, familjens situation och förutsättningar, utbildningspolitikens linjedragningar om gruppstorlekar, budgetering, tillgången till stöd i skolorna och samhället i övrigt. Frågan handlar också delvis om att tröskeln blivit lägre att höja sin röst, samtidigt som miljön också blivit våldsammare för vissa och dels flyttat sig online. Hur löser vi ett så mångfacetterat problem?
Det talas mycket om brist på verktyg att förebygga, blanda sig i och behandla mobbning. Men vi har verktyg, det som fattas är sannolikt tid och möjlighet till äkta närvaro och handling. Det här gäller såväl i hemmet som i skolan. I skolan tror jag att vi kunde börja med att se över gruppstorlekar och tillgången till trygga vuxna. Hemmet bidrar med barnets viktigaste vuxna rollmodeller - föräldrarna. Även här är tid och möjlighet till äkta närvaro helt centralt.
Den grundläggande principen måste vara varje människas, också barns, rätt till en trygg miljö. Men för att rättigheter ska förverkligas krävs att någon axlar ansvar, och bär skyldighet. Någon är i det här fallet du och jag.
Varje människa har nämligen vissa grundbehov som måste tillgodoses, med mobbning i åtanke är känslan av att bli sedd, genuint bemött, och känslan av sammanhang och gemenskap viktig oavsett i vilken position man råkar vara. Jag tror och hoppas att vi som samhälle nu tar ansvar för våra barns välmående och klarar av att bygga trygga miljöer som stödjer de här känslorna och varje människas integritet.
Simon Granroth 20.3.2021
Kandiderar i Helsingfors för SFP
Medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs
Intresserad av jämställdhet i Helsingfors? Dags att bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs! Skriv in dig redan idag via länken Bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs.