Det är 13 år sedan. 13 år sedan livet förändrades för alltid. Jag skulle vara en annan utan dig. En helt annan människa blev jag för att du är du. För det är jag tacksam. Och stundvis avundsjuk på de föräldrar som inte behövde förändras lika mycket.
Kampen som vi måste föra för att du ska få vara du, och få det du behöver för att kunna lära dig det vi andra gör mödolöst, känner jag mindre tacksamhet för. Den kampen kunde politiska beslut underlätta. De besluten vill jag vara med om att ta. För dig. För alla som behöver hjälp i att få vardagen att fungera. För att vardagen är grunden vi alla står på, det är den vi rotar oss i.
Ur vardagen växer och sträcker sig mänsklighetens största och djupaste drömmar. Mycket har också byggts upp för att underlätta för dig i din vardag. Ändå tänker jag: Det skulle bli bättre om vi lyssnade till dem som inte hörs men som lär oss visdom när vi gör det: Barnen. Naturen. Dem vi ställt i marginalen.
Så mycket har hänt under de här 13 åren. Det är så mycket som hade varit lättare om vi hade vetat från början. Men vi visste inte. Vi backar långsamt in i framtiden med ryggen före ovetande om vad som väntar oss och det är bra. Det är en välsignelse att inte veta vad som väntar. Kontrollen över våra liv är ändå sist och slutligen en chimär. Det är en av livets grundpremisser. Men visst påverkas liv av politiska beslut.
Våra dagar består av upprepningar. Vi upprepar samma rörelser, samma rutiner utan att de fastnar eller blir en rutin. Varje dag upprepas samma rörelse, varje gång är överraskningen inför händelsen lika äkta. Varje gång är försöket lika nytt. Tills igenkänningen en dag plötsligt uppstår och lyser upp, när förskjutningen i medvetandet sker. Och när det lyckas, när en rutin uppstår är glädjen omåttlig. Det är VM-guld! Det är en seger vi firar. Vi firar små segrar och stora och vi jobbar hårt på att göra det bästa av det sämsta.
Mannen i skidspåret som himlar med ögonen när han passerar oss på sitt andra varv vet inte vilken seger det är som firas. Vi har ett hemligt liv som han inte ser. Vi är inne i en egen bubbla. Men du har också en helt egen värld. Du har ett eget inre liv som vi får se glimtar av. Ett liv som vi inte har tillträde till och som du inte själv heller verkar att förstå. ”Jag vet inte varför, mamma, jag vet inte varför min hjärna gör så här.” Ingen vet.
Du borde inte ha ett rikt ordförråd, sägs det. Många kan inte ens tala. Men du älskar ord. Du talar oavbrutet, vi vadar i en flod av iakttagelser, en strid ström av tankar som väller ur dig, som du prövar mot världen. Du är så intelligent. Så klok. Så reflekterande och insiktsfull! Så glad och nyfiken. Och i nästa sekund är det byxlinningen. Den spänner. Allt blir rött. Byxlinningen tar upp all plats i dig och inget annat får plats eller kan finnas. I byxlinningens träsk fastnar du. Och därmed vi. Vi gör vad vi kan för att hjälpa dig att bryta, att komma upp, att byta perspektiv. Som liten fungerade ”Titta en fågel! Vad är det för ljud?”. Fågeln drog ut dig till oss och vi kunde fortsätta vår skogspromenad. Idag är känslorna och du starkare och vad du vill och kan varierar. Som för alla. Men för dig kan förnimmelser plötsligt växa sig så starka att du själv har svårt att styra dem. Du är en virvelvind, så som det stod i Folkhälsans lägerdiplom. En virvelvind. Ibland en orkan. Ibland en lugn sjö som förundrat blickar och speglar blått. Du är alltid du. Alltid i behov av hjälp och stöd. Alltid med rätt till hjälp och stöd.
Men hur ojämn kunskapsprofil får man ha? Hur speciell får man vara och ändå få vara med? Inte så väldigt, har det visat sig. Det är enklast i vårt samhälle om vi är rätt lika. De flesta accepterar det här. Allt är uppbyggt kring att vi fungerar enligt normen. Du är en subversiv motkraft i ett samhälle som vill likrikta, strömlinjeforma, spara, effektivisera.
Du är mänskligheten i vårt maskinsamhälle. Du pekar med ditt varande på det vi aldrig får glömma. Att samhället ska byggas för människorna – sådana de är. Inte sådana de helst borde vara.
Att målet ännu inte är nått märker vi t.ex. då din personliga taxiskjuts upprepade gånger åker klockan 8:56 medan vi ännu går i trappan. Taxin har rätt att åka 8.55. Att vänta tills vi kommer föll ur upphandlingsavtalet redan för 3 år sedan, då kommunen konkurrensutsatte tjänsterna. Det som kvarstår är chaufförens personliga etik. Och för mig, att ställa upp i kommunalvalet.
Människors lika värde står högst av alla värden. Människorna är som de är födda. Det duger och räcker till. Du duger och räcker till precis som du är. Och du behövs idag mer än du kan ana. Barnen, de svaga, de missanpassade behövs speciellt i ett prestationssamhälle där ungdom, skönhet och styrka dyrkas.
Idag behövs motkraft. Nytänkande. Ett samhälle baserat på värderingar där du har en självklar plats. Det behövs nya sätt att organisera vårt samhälle. Vi lever i en tid där förändringshastigheten är så snabb att det svindlar. Möjligheterna är stora, liksom utmaningarna. På alla beslutandenivåer. Människan har genom sin intelligens utvecklat ett globalt samhälle som inte längre tar hänsyn till dess globala gränser.
Vi konsumerar mer än vårt klot klarar av. Vi fiskar mer än våra hav har kapacitet för. Vi människor behöver tänka om. Prioritera om. Lära om. Inte fortsätta att göra som vi alltid gjort. Vi har defakto redan många lösningsmodeller när det gäller t.e.x. naturfrågorna. Det är iverksättandet av dem som inte sker, trots forskningsrapporter och vetenskapliga belägg. Mänskligheten står inför ett paradigmskifte. Det är stort.
När stora saker händer är det lätt att glömma det lilla. Det nära. Det viktigaste. Att alla ska få vara med. Att alla kan och får växa och utvecklas. Att vi är så starka som den svagaste länken. Att vi behöver satsa på att må bra till kropp och själ. Att vi är människor som behöver människor. Att kulturen genomsyrar vårt samhälle.
Utmaningarna är stora. Så är också hoppet. Hoppet att samarbete och utbyte av kunskap som är olika ska bli vår styrka för att den innefattar många perspektiv. Jag vill se mer människonära verksamheter som gynnar integration. Bara då kan vi skapa bestående, långsiktig och genuint hållbar förändring. Både kommunalt och globalt.
Vill du ge mig förtroendet vill jag tala ur kulturfältets perspektiv för människors rätt att vara olika. Med människan i centrum - i samklang med naturen. Där ligger mitt hjärta. Var ligger ditt?
Harriet Abrahamsson
Publikarbetare & dramatiker
Kandidat i kommunalvalet i Helsingfors 2021
(Att analysera komplexa helheter, ifrågasätta normer och gå i dialog för att skapa nytt är vad jag arbetat med under hela mitt yrkesverksamma liv.)
Läs mer om World Autism Awareness Day på FN:s hemsida
Intresserad av jämställdhet på svenska i Helsingfors? Dags att bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs! Följ länken Bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs.