Mina tankar kring träning och motion har ändrats under årens gång. Från att tappat motivationen till fotboll, till att träna fyra gånger i veckan på gymmet, till att inte göra något alls. Och nu försöker jag hitta balansen.
På lågstadiet började jag min ’’spelarkarriär’’ i Helsingfors IFK juniorer. Jag började med iver och tyckte det var roligt. Fotboll var min favoritsport redan då men ändå slutade jag på sjuan p.g.a. motivationsbrist. I Lönkan, mitt högstadie, fanns det ett gym. Naturligtvis var vi alla killar och bänkpressa alltid när det var möjligt. Jag lärde mig också att göra deadlifts, squats och annat viktigt. Min fettprocent var inte låg jämfört med andra, men jag har aldrig varit lika smal som då.
I gymnasiet tränade jag fyra gånger i veckan på gymmet. Emellan två gånger i veckan boxning plus 3 gånger gym, men för det mesta endast fyra gånger i veckan gym. Det var rutin, det var i muskelminnet, det var min identitet. Jag var stark, stor och jävligt självsäker om min kropp. Sen kom värnplikten.
I armén försökte jag upprätthålla min träningsrytm, men kroppen var konstant trött av läger, övningar och nya matvanor. Emellanåt åt jag 2500 - 3000 kcal per dygn, emellanåt, nästan ingenting. Matlusten brukade försvinna på lägren. Jag kommer ihåg väldigt bra mina tankar om min kropp då. När vi valde klädstorlekar kände jag hur L-storleken var lite spänd. Några månader värnplikt och jag gick ner till M-storlek. Självsäkerheten började försvinna.
I några år efter militären försökte jag ännu sträva efter ’’samma’’ kropp jag hade före militären. Jag hade skapat en illusion om hur jag vill se ut, en illusion som blev helatiden svårare att uppnå. Jag har tänkt mycket på varför kroppsliga illusioner har väckt så mycket känslor hos mig. Det har ju ingen skillnad hur man ser ut. Jag bestämde att i framtiden motionerar jag endast för att jag tycker om det.
Idag tränar jag ungefär en gång i veckan på gymmet, kanske två om det går att ordna boxningsträningar. Jag vet inte om jag tänker på samma sätt i framtiden, men just nu är det en passlig balans.
Även om jag inte lyfter lika mycket som tidigare, är mitt psyke starkare än någonsin.
Läs mer om Kasper Kannosto på hans facebook-sida.
Intresserad av jämställdhet på svenska i Helsingfors? Dags att bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs! Följ länken Bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs.